korallreven.blo.gg

 

Som så många gånger förr hinner jag stryka omkring lite på biblioteket när jag jobbar. Sist hittade jag en bok om hur man uttnyttjar "stökiga" barns sinnen och hur man får de att bli intresserade och arbeta efter vad som intresserar dem. Långt ifrån färdig med den boken, hursomhelst, jag var denna gång och rotade vid psykologi-avdelningen för att se om det fanns mer intressant att hämta.

 

Jag ser då denna bok som heter Den högkänsliga människan - Konsten att må bra i en överväldigande värld, skriven av Elaine N. Aron som också är forskaren bakom hela begreppet om högkänslighet. 

Precis som du tror nu så trodde jag att den handlade om människor som är överkänsliga (notera; helt annat ord), människor som gråter över spilld mjölk, "svaga" människor. Men högkänslighet har inte speciellt mycket med något sådant att göra. 

 

På baksidan läser jag att högkänsliga personer har ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet. De lägger märke till många subtila detaljer i omgivningen och bearbetar dem djupt i sitt inre. P.g.a. denna stora mottaglighet blir de lätt överstimulerade och behöver ofta dra sig undan, något som kan leda till att andra uppfattar de som tillbakadragna eller blyga. Men de är också intuitiva, kreativa, djupsinniga och medkännande. De ser saker som andra missar och fattar väl genomtänkta beslut.

Öhm. 
Där har vi mig, tänkte jag. 

Sida 42. "Är du högkänslig? Ett självtest". Kan det vara så? Är det här en diagnos och/eller en hjärnskada? Vi provar.

Självtestet i boken är nästan identiskt med det på HSPerson's hemsida; http://www.hsperson.se/media/5e2083fe71ad8bc7ffff8451a426365.pdf 
De flesta av de där punkterna kan jag lätt bocka av. Jag lånade givetvis hem boken, men innan jag hunnit läsa igenom första delen så har jag googlat sönder ordet. Det blir bara mer och mer intressantare.

 

Högkänslighet är ganska komplext för en oinsatt, kan jag tänka mig. Vi tänker mycket. Funderar mycket. Igår käkade jag en pastagratäng med fusili i. Jag funderade på hur man tillverkar en vriden pasta, vrider dom den och klipper den eller pressas den skruvad? Hur torkar företagen pastan egentligen? Hur kan pasta vara så billigt, det innehåller ju trots allt ägg? Varför skiljer sig koktiden så mycket på olika pastasorter trots att de är drygt lika tjocka? Varför kokar alltid min morsa sönder pastan även att jag sagt till henne tusen gånger? Varför sätter hon inte bara tiden och tar bort den så den blir perfekt? Borde inte fullkornspasta vara både billigare och nyttigare och lättare att få tag i? Bröd med fullkorn är ju nästan vanligare än ljust bröd idag. Dessutom är ju fullkornspasta godare och smakar mer. Men sen finns det ju ljust bröd med fullkorn också iofs.

Där har vi max 10 sekunders tänk. Sen börjar man om igen. Sådär en 3 gånger innan man börjat tänka på annat. Så tänker man så varenda gång man äter pasta, då är vi uppe i en sådär 3000 gånger man haft dom tankarna. Så många frågor, men inga svar.
Tills nästa gång man äter pasta....

 

 

Högkänslighet är en normal biologisk individuell skillnad i personlighet och i fysiologi. 
Personer med detta karaktärsdrag noterar fler detaljer och bearbetar information på ett djupare plan. 

Det är väl ganska naturligt att den som noterar fler detaljer lättare blir överstimulerad av yttre intryck såsom ihållande, intensiva eller kaotiska ljud, syner, etc.

Skillnaden är ganska viktig och berör allt som högkänsliga gör och många fysiska reaktioner. I regel är vi känsligare för smärta, koffein, läkemedel, temperaturer, ljus, ljud, hunger etc. Vi brukar också reflektera mer, vi lär oss långsamt men grundligt och är för det mesta ovanligt samvetsgranna.

 

Jag gillar inte storstäder. Nu vet jag lite mer varför. 
Det blir en överstimulering utav dess like. Man ser en byggnad, funderar över vad som finns på insidan. Är det ett företag? Bor folk där? Undra vart dom parkerar, oavsett om dom jobbar eller bor där. Finns det företag med bås likt amerikanska serier? Trivs folk att jobba så? Det är sällan man ser folk med slips och väskor på stan. Måste alla käka ute som jobbar där eller äter dom på jobbet? En park. Varför finns det parker i städer? Ingen använder ju deras egentlige syfte. Luften är ju inte ens bra i en park. Fan va stor Central Park i New York är. Typ lika stort som hela Oskarshamn. Finns det vägar igenom Central Park? Glömde jag kolla sist jag nötte Google Earth. Måste jag fan kolla upp. Vilken omväg man måste ta annars, blir ju säkert 2 mil om man ska köra runt. Näe, det måste ju finnas en väg rakt igenom Central Park. Fast folk åker väl tunnelbana i New York ändå. Fan va smutsiga tunnelbanan är i Stockholm. Varför är så många hemlösa? Hurfan har dom råd med cigg och knark? Haha, Kolla vilka jävla brallor den snubben hade på sig. Vartfan köper man ens sånna?

Ja, du förtår nog nu.

 

Jag hakade upp mig lite på att högkänsliga är blyga och tillbakadragna. Många skulle nog inte beskriva mig som blyg direkt, kanske inte tillbakadragen heller. Men när jag var liten var det just så. Min skolgång i mina tidigare år bestod mest av att jag satt och tittade ut genom fönstret, lyssnade hela tiden och sa ingenting. Satt mest och funderade. Många ämnen var intressanta men lätta i mitt tycke. Innan jag började förskolan kunde jag prata, skriva och läsa flytande. Enkel matematik kunde jag förstå och t.o.m. vissa engelska ord hade jag koll på (tackar Cartoon Network med engelskt tal och många tidiga morgnar för den biten). Det var ganska enkelt att lära sig något när man var intresserad. Något jag totalt tappade senare. 
När man låg ett steg före de andra i de tidiga åren av skolgången så märker man att man plötsligt inte lär sig något längre. Det där intresset av att lära sig försvann ganska fort. "Lägg manken till" och "vill du ha svårare uppgifter så får du säga till så fixar vi det" sa lärarna. Verken det ena eller andra skedde. Satt mest och funderade på annat. I 4an gick jag med 5orna på engelska, det var lite intressant. Kändes bra. Fast jag kände ingen i 5an så jag satt mest i ett hörn och var blyg. Story of my life. 
Det hela slutade med att jag aldrig tog hem några läxor och gick ut mellanstadiet som en i mängden. 
I högstadiet försvann blygheten till viss del. Högstadiet var en rolig tid där man inte behövde vara blyg. Vi åkte omkring i moppegäng, spelade TV-spel och söp mest hela tiden. Läxorna hade ingen plats på min fritid, men jag ångrar inte att jag aldrig tog hem dom heller. Jag visste inte ens vad jag ville jobba med så jag hade inga tankar på att skaffa bra betyg. Vissa lärarna såg dock fortfarande potentialen i mig trots att jag aldrig va en plugghäst som bevisade något speciellt på papprena.
Minns så väl när jag gick ut 9an och hade bytt svenskagrupp från en annan lärare till Strömer för jag gillade inte hans undervisningar. Jag gjorde inte ett bättre jobb i den nya gruppen alls, utan fortsatt att va busig. Dagen jag fick mitt betyg i svenska blev jag dock förvånad över ett VG när jag bara borde klarat ett G. Jag vet att jag gick fram till Strömer och tackade för betyget, trots att jag egentligen inte brydde mig om betyden. Han svarade då något i stil med att han inte betygsatt hur jag betett mig utan snarare vad han visste att jag var kapabel till. Hade alla lärare på den här skolan varit så sa jag, så hade nog inte mina betyg sett så krassliga ut som dom faktiskt gör.

 

Blyga var det ja. Spåra inte ur.

Något högkänsliga är bra på är att finna glädje i subtila ting. Jag lånar här en lista på saker av Elaine N. Aron. Många kan jag skriva under på direkt.

•  Titta under – ”under ytan på havet”. Bara att se själva vattenytan räcker för att vi ska bli stillsamt glada medan vi funderar på vad som kan finnas under ytan: valar, mystiska fiskar. Jag tror att vi också tycker om att se under ytan på människors persona eller under ytan på drömmar.  

• Smuts. Högkänsliga personer gillar förmodligen inte att smutsa ner sig, men lukten och känslan av färsk jord tror jag alla människor tycker om. Liksom åsynen av nyvänd jord. Våra förfäder måste ha skrivit under på att ”Här kan vi plantera frön och förvänta oss en skörd”. 

•  Landskap, med vatten, träd och gräs samtidigt. Vi älskar den kombinationen. Vi tycker om den på tavlor, campingplatser och semesterorter, i trädgårdar och vid äldreboenden.

•  Stora levande ting. Höga träd. Urskogar. Stora djur, som kor, elefanter, valar och gorillor. Vi skulle vilja vara nära dem som är snälla, om de lät oss, men vi fascineras också av den största hajen, ormen eller spindeln. Jag förmodar att vi tycker om alla stora ting – hav, kanjoner, berg...
  
  
• Att befinna sig så långt ute i naturen att man inte stöter på skyltar eller tryckta saker. Inga ord som behöver gå igenom den delen av din hjärna. Det är verkligen vilsamt. 

•  Att värma sig när man är frusen, att svalka sig när man är varm. 
  
  
•  Att plocka bär, hitta nötter på marken att stoppa i munnen, upptäcka vild ätlig föda. 
  
  
•  Frisk luft nära havet eller ett vattenfall, eller under stora träd. 

•  Musik, en vacker blomma, en skicklig teckning eller målning – alla tycker väl om det, men vad sägs om nöjet att upptäcka hur märkligt och underbart det är att vi verkar vara de enda djur som har utvecklat musik och konst samt en känsla för estetik? 
  
  
•  Drömmar. Vad fantastiskt att begrunda all märklig visdom som kommer till oss från denna parallella värld om nätterna. Vem i övrigt kan få dig att se saker på ett sätt som annars aldrig skulle ha gått upp för dig? 

•  Det föränderligt oföränderliga – havets vågor, vinden i träden, fladdrande lågor, bäckar och floder, svävande moln, årstiderna, den stigande fullmånen, stjärnorna. 

•  De allra minsta. Utvecklingen knyter verkligen an till oss här, dessa små gulliga varelser är ju helt oemotståndliga, antingen de är människor eller av någon annan art. 

•  Att bli ompysslad. Få en öm beröring. Bli omstoppad. Inte behöva återgälda. Kanske inte ens behöva säga ”tack”.
  
  
•  Att känna sig trygg i sin säng när man är trött. Och somna.